Petra kände att efter bukplastiken var det om en vägg som höll henne uppe. Läs berättelsen om hennes ingrepp som utfördes av doktor Jesper Bergdahl på Akademiklinken i Stockholm.
Det spelar ingen roll om man är 28 eller 45. Får ibland kommentarer, när jag skriver om yta och fix, att jag som är så gammal ska sluta att bry mig och att man ”vid min ålder” bara ska trivas och vara nöjd. Det funkar inte så. Herregud, det är inte 1910. Kvinnor lever längre, tar hand om sig längre och bryr sig längre.
Jag bestämde mig, efter barnen, för att boka en tid för bukplastik och en så kallad ”mummy makeover”. Har ju varit gravid 4 gånger och genomgått två kejsarsnitt. Vid det sista snittet, blev det fel när det skulle sys ihop och jag fick ett fult ärr. Förutom ärret har jag fått navelbråck och en svag buk efter alla graviditeter. Bukmusklerna delar sig när man är gravid och mina gick aldrig ihop igen, vilket gjorde att magen putade och ryggen var svankig. Trots att jag alltid tränat och egentligen är ganska stark i magen.
Utlåtande från expert
Efter lite efterforskning och tips så föll valet på Akademiklinikens plastikkirurg Jesper Bergdahl – en mycket sympatisk läkare som gav ett fint intryck på konsultationen. Eftersom jag besökt dem regelbundet i 5 år, och även samarbetar med kliniken, så kändes det som ett klokt och bra beslut. Det var också en lämplig tid för operation då H fortfarande var pappaledig och jag inte skulle kunna göra några tunga lyft på ett par veckor.
Herregud, det är inte 1910. Kvinnor lever längre, tar hand om sig längre.
Jag visste inte exakt vad som behövdes göras när jag träffade Jesper första gången, utan ville höra hans tankar kring min ”mammamage” och få ett utlåtande från en expert. När jag kom till kliniken fick jag först berätta lite om vad jag hade för egna funderingar och om vad jag hoppades på för resultat. Jesper lyssnade noga på det jag sa och gjorde sen en undersökning.
Han berättade, efter lite klämmande och kännande, att jag hade fått både navelbråck och en klassisk muskeldelning (diastas) efter den senaste graviditeten. För få en fin och stark mage behövde naveln opereras, en ny skapas, musklerna sys ihop och överskottshud opereras bort. Jesper tog ett par förebilder, gick igenom exakt vad operationen skulle innebära, konvalescens och kostnader. Vi pratade om risker och eventuella komplikationer och därefter fick jag träffa en sjuksyster som tog tester och bokade in en tid för operation.
Det mest omfattande ingreppet
Förhoppningen var alltså att jag efter ingreppet skulle få en stark mage igen och slippa diastas, bråck och en ond trött svank. Att ärret skulle hamna lägre och bli slätt, att hela magen skulle bli lite finare och att jag skulle få tillbaka min korsett.
Äntligen var det dags! Jag checkade in på kliniken i Storängsbotten i en egen mysig liten sal. Skrubbad från topp till tå med pre-operations-tvättmedel, både på kvällen och morgonen, så kände jag mig lite som en tvättsvamp (torr sådan) vid ankomsten. Omgiven av en omtänksam, professionell vårdpersonal fick jag kliva i en varm rock och blev fotograferad och målad på med spritpenna av Jesper. Han förklarade i detalj vad han skulle göra en stund senare och det kändes tryggt, men oj vad nervös jag var. Full bukplastik är ju ett av de mest omfattande ingreppen de gör på Akademikliniken.
När jag vaknade upp mådde jag under omständigheterna helt okej. Jag fick på mig en tjusig morsmorskorsett, med en liten broderad blomma, som skulle vara på dygnet runt. Själva magen kändes avdomnad, svullen och rejält öm. Jag var lite yr och trött, men jag fick vara uppe och gå med små myrsteg. Det stramade ganska bra kan jag lova, men jag blev bortskämd av personalen med lyxig mat och kunde nonstop kolla på Netflix.
Jag fick vara lite sjuksyster åt mig själv
Väl hemma igen hade jag fortfarande dränaget kvar i magen och det var ju lite småläbbigt att fixa med (skulle tömmas en gång per dygn). Hade ganska dålig aptit och var inte alls sugen på något, förutom gröna vindruvor. Jag drack massor med vatten, åt blåbärssoppa och en hel del katrinplommon för att få igång magen. Kanske min obefintliga aptit berodde på gördeln för den satt ordentligt tight och stramade hårt över magen.
De första dagarna vilade jag mest. Hade ingen feber, men kroppen var lite stressad och jag kände mig varm. Tassade runt för att få fart på systemet, men orkade inte ta några promenader utomhus. Jag tog ett helt gäng med medicin varje dag – Alvedon, lite starkare värktabletter vid behov, penicillin och blodförtunnande sprutor som jag tog själv i låret. Jag fick vara lite sjuksyster åt mig själv, så det gällde att ha is i magen och inte vara för rädd för blod, sårvätska och sprutor.
Stabil och stark i magen igen
20 dagar senare kunde jag ta av mig korsetten som jag haft på mig sedan operationen. Jag var lite skrynklig, men det var helt fantastiskt hur fort kroppen återhämtade sig. Magen var redan platt och inget hängde eller putade, vare sig jag stod, satt eller låg på sidan. Den inre korsetten var åter på plats, efter år utan stöd, och jag hade nästan fått tillbaka min pre-preggo-mage. Ärret gick från höftkula till höftkula och var så tunt, så tunt, och verkligen hur fint som helst fram till kompressen.
Efter ytterligare 11 veckor kände jag mig stabil och stark i magen igen och kunde äntligen börja träna! Sprang väl kanske i 25 min i lugnt tempo och det kändes precis som vanligt. Jag hade inte ont någonstans. Efter en höst i stillhet ville jag bara röra på mig. Gick på gymmet flera dagar i rad och så härligt det var! Jag orkade tio gånger mer med ett normalt magstöd (och inte en bred diastas). Min mage efter bukplastiken var som en vägg som höll mig uppe. Jag kunde inte ens minnas när det kändes så senast. Den tredje graviditeten tog ut sin rätt och det var då jag fick både svank och magput. Vet inte hur många som frågat om jag varit gravid under åren.
Skönhetsoperationer är ju ett mycket kontroversiellt ämne och många vill eller orkar inte dela med sig då det är inte är helt ”comme il faut”. Men jag skäms inte och har valt att vara helt öppen och transparent med mitt ingrepp och jag hoppas att jag kan hjälpa andra mammor i samma sits.